Nu är det snart en månad sen jag åkte ner till Barcelona för att gå på Primavera Sound Festival. Flera månader innan dess, när jag såg vilka band som skulle spela, så vart jag rätt kvick på att boka resa och köpa biljett. Då var det mars månad och allt vad som heter sommar, brunbrända axlar och varma nätter kändes som ett liv bort.
Även om festivalen upptog det mesta av tiden i Barcelona så är man ändå tvungen att äta. Ju. Några längre restaurangbesök fick inte plats, för det mesta köpte jag bara med mig färsk frukt från saluhallen El Mercat de la Boqueria och satte mig i någon skuggig plats nära festivalområdet. Som en jälla Ferdinand. Jag återvände dock till Juicy Jones med sina fantastiska juicer och bocadillos men hann även med att testa ett ställe vid namn Gopal.
En oväntad fin sak som hände när jag ändå befann mig 200 mil hemifrån var att jag sprang på en vän som jag inte sett på sex år. Bara sådär. Kram, hajpådaj och sen hade man plötsligt lite sällskap också.
Innan jag börjar matporrblogga så vill jag delge mig av vilka band jag fick avnjuta. Mina korta men koncisa utlåtande om var och en lyder:
- Avi Buffalo – Bättre på skiva.
- Bearsuit – Nöjd.
- Belle & Sebastian – Många år sen sist, fortfarande lika bra.
- Cults – Fy 1000an va bra.
- Explosions in the sky – Mäktigt!
- Fleet Foxes – Inte så intresserad. Såg på avstånd. Hann slumra till.
- Grinderman – Nick Cave för första gången. NRJ-injektion. Bästa hesten.
- Kurt Vile & The Violaters – Långhåriga mittbenor. På festivalens topp 5-lista.
- M. Ward – Jag vill vara M. Ward.
- Mogwai – Drömskt.
- Of Montreal – The Ark på tjack. Tramsigt.
- Perfume Genius – Klart finast på festivalen.
- PJ Harvey – Det var lite mer än okej.
- Pulp – På min önskelista sen jag var tonåring. Orden räcker inte till, det är bara en känsla. Som erektion typ.
- Rubik – Dessa finnar blev festivalens överraskning.
- Sonny & The Sunsets – Roligare än inget.
- The National – Hade ett par ben som utsikt. Lät som på skiva. Tråkigt.
- The Tallest Man on Earth – Ett av de framträdande som jag såg mest fram emot. Var lycklig efteråt.
- Warpaint – Överskattade.
Jag har lagt upp några filmer på Youtube ifall någon är intresserad. Se Kurt Vile, Avi Buffalo, Perfume Genius eller The Tallest Man on Earth. Eller Pulp.
Och nu raskt över till maten! Jag började med ett säkert kort och gick som sagt direkt till Juicy Jones. Detta ställe har jag skrivit mer om här och här. Beställde en bocadillo med ugnsbakad tofu och avokado men märkte inte förrän jag kom hem att det var samma som jag beställde förra året. *dålig på att testa nytt*. Sen blev det en kiwi- och apelsinjuice också. Det såg ut så här.
Dagen efter hade jag fått nog av Juicy Jones och irrade runt med svetten lackande i pannan innan jag till slut hittade till Gopal. Detta ställe skiljer sig ifrån Juicy Jones på så sätt att det inte direkt är någon restaurang. Tänk falafelställe i Malmö med sitt enkla möblemang men byt ut falafeln mot veganska hamburgare och tårtor och djurrättsaffischer på väggarna. De har även en imponerande chark där man kan köpa med sig korvar och annat gött med sig hem. Men det gjorde inte jag okej. JÄVLA BRA var det i alla fall. Så här såg det ut!
Vid första besöket (ett bra ställe besöker man alltid mer än en gång) så tog jag en Maxi-burger. Ingen aning om detta var det bästa valet men jag var nervös okej! Alltid jobbigt att komma in som en yr svenne på ett nytt ställe utan att ha en aning om hur man uttalar det som står på tavlan. Blir ju inte heller lättare av att man hade sjuttielva alternativ att välja mellan. Maxi blev det.
Vid mitt andra besök så var jag helt inställd på att äta tårta. Det var visserligen arla morgon (läs: 12-tiden) men ifall jag hade tryckt både burgare och tårta till frukost så hade jag både blivit hånad av Johan Gååshudsson och missat festivalen pågrund av matkoma. Så en enkel liten tårtbit till frukost fick det bli. Inte heller här blev det lätt att välja men jag är ju en sån där chokladkille. Ju mer choklad desto gladare Fryde.
Det understa lagret var av sockerkaka-typ men inte lika fluffig. Över detta låg det en krispig kolasmet som var av perfekt konsistens till en annars så mjuk och fluffig kaka. Något som bryter av är alltid bra, så även i en chokladtårta. För att fortstätta min novell om denna bakelse var det sedan ett högt lager av chokladmousse innan ett lager av mörk choklad och chokladsås fick avsluta gudomligheten.
Efter fyra dagar åkte jag hem igen, det regnade, det kändes som höst, jag var i Malmö så klart och jag förstod knappt att jag alldeles nyss hade gått runt i solbrillor och smörjt in axlarna med solkräm. Det var en himla fin festival, i en ännu finare stad, och jag hoppas att detta inte förblir mitt första och sista besök.
